Pust

Uuuh. Det har varit en tung dag i hushållet idag. Orsaken stavas Lottas. Vem kunde tro att man skulle barka där? Det hela började med en lugn middag på tu man hand men slutade med häng i storgäng och lakritsshots. Allt hade nog gått lugnare till om det inte varit för att vi efter att vår middag avnjutits fick ett par dyngfulla killar som bordsgrannar. Klockan var typ 21.30 och de beställde in Lottas fläskigaste burgertallrik. Mentalt var de på Max kl 2.30. Med rödsprängda ögon och dressing i ansikte och på armar satt de i tystnad och glufsade i sig maten. När de var klara var det som att de fick liv i ögonen igen och blev kontaktsökande. Och på den vägen var det. De tillhörde båda typen grovarbetare-som-går-ut-en-gång-i-månaden-och-då-öser-de-på-rejält-och-bränner-2000-på-en-kväll. Det var alltså de som stod för shotsen. Herrejisses. Idag har jag känt att jag aldrig mer vill dricka igen. Aldrig!

Att piffa eller inte piffa

Varifrån får alla sin ork att vara så fräscha? Klä sig så snyggt och genomtänkt, hålla efter sina frisyrer och måla sina naglar. Jag förstår driften i sig: det är kul att känna sig snygg, det kan lätta upp ens dag och få en att känna sig stärkt. Men det är så krävande. Det kräver tid, energi, engagemang och pengar, i varierande proportioner. Har man intresse och inspiration kanske man inte behöver så mycket pengar, då kan man få ihop något stiligt med små medel. Men ja, då var det ju det där med intresse och inspiration.

Till saken hör att jag hatar shopping som fenomen. Konsumera för att existera. Men jag hatar det också på ett personligt plan. Jag vet inte hur man shoppar. Att behöva köpa något nytt leder bara till frustration för mig. Jag orkar inte! Jag bryr mig inte! Jag skiter i deras jävla Acnejeans och vintagefynd! Fast det gör jag ju egentligen inte. För de är snygga. Och det är de snygga som räknas. Skitvärld.