Pust

Uuuh. Det har varit en tung dag i hushållet idag. Orsaken stavas Lottas. Vem kunde tro att man skulle barka där? Det hela började med en lugn middag på tu man hand men slutade med häng i storgäng och lakritsshots. Allt hade nog gått lugnare till om det inte varit för att vi efter att vår middag avnjutits fick ett par dyngfulla killar som bordsgrannar. Klockan var typ 21.30 och de beställde in Lottas fläskigaste burgertallrik. Mentalt var de på Max kl 2.30. Med rödsprängda ögon och dressing i ansikte och på armar satt de i tystnad och glufsade i sig maten. När de var klara var det som att de fick liv i ögonen igen och blev kontaktsökande. Och på den vägen var det. De tillhörde båda typen grovarbetare-som-går-ut-en-gång-i-månaden-och-då-öser-de-på-rejält-och-bränner-2000-på-en-kväll. Det var alltså de som stod för shotsen. Herrejisses. Idag har jag känt att jag aldrig mer vill dricka igen. Aldrig!

Att piffa eller inte piffa

Varifrån får alla sin ork att vara så fräscha? Klä sig så snyggt och genomtänkt, hålla efter sina frisyrer och måla sina naglar. Jag förstår driften i sig: det är kul att känna sig snygg, det kan lätta upp ens dag och få en att känna sig stärkt. Men det är så krävande. Det kräver tid, energi, engagemang och pengar, i varierande proportioner. Har man intresse och inspiration kanske man inte behöver så mycket pengar, då kan man få ihop något stiligt med små medel. Men ja, då var det ju det där med intresse och inspiration.

Till saken hör att jag hatar shopping som fenomen. Konsumera för att existera. Men jag hatar det också på ett personligt plan. Jag vet inte hur man shoppar. Att behöva köpa något nytt leder bara till frustration för mig. Jag orkar inte! Jag bryr mig inte! Jag skiter i deras jävla Acnejeans och vintagefynd! Fast det gör jag ju egentligen inte. För de är snygga. Och det är de snygga som räknas. Skitvärld.

Seinfeld och mat

Jag älskar Seinfeld. Förutom att det troligen är världens bästa komediserie frambringar den en sorts trygghetskänsla hos mig. När jag hör den funkiga vinjetten känner jag mig som den matglada 12-åring jag var när serien var ny och sändes på SVT på kvällarna. Vi hade en gammal tv i köket i Sörfors och jag hade för (o)vana att koka spaghetti till kvällsfika. Spaghettin piffades upp med ost som jag skivade med osthyvel och rev i små bitar, ketchup och en krydda som kallades pastakrydda som jag inte tror existerar längre. Rätten avnöjts alltid framför ett Seinfeldavsnitt. Lycka.

Därför är jag så sjukt nöjd nu då 6:an sänder Seinfeld kl 18.30 alla vardagar - det är oftast perfekt synkat med middagen. Seinfeld och mat. Mina två bästa. Skulle nästan kunna klassas som en vardagseufori men det är en för utdragen känsla. Vardagseuforin är kort och flyktig men mycket intensiv. Som att äta en kalamatioliv när man är saltsugen.

Snackslingvistik

Nackdelen med att leva med en mager person är att han kan (och vill) äta onyttigheter flera gånger i veckan utan att det sätter några synliga spår på honom. Och eftersom jag inte har någon karaktär innebär det att också jag anammar detta beteende. På mig sätter det synliga spår. Dessa fysiska konsekvenser är dock inte det som upptar mina tankar ikväll. Det är något helt annat. En fråga av lingvistiskt slag, nämligen - vilket är det rikssvenska, korrekta ordet och vilket är det norrländskt dialektala: ostbågar eller ostkrokar? Jag vet att sörlänningarna brukar påpeka, alternativt håna, mitt användande av det ena alternativet men eftersom jag alltid blir osäker på vilket ord som är "rätt" använder jag både och. Detta tär på mig! Jag har inget cheezdoodlesjälvförtroende. Jag måste få veta så att jag kan stå upp för min dialekt.

En tisdag

Jag glömde att jag hade lovat att ge en resumé av spelningen förra helgen. Nu orkar jag inte. Jag kan bara säga att jag var sur efter spelningen som jag tyckte var värdelös på olika sätt, men att kvällen tog en vändning i positiv riktning på Scharinska efteråt, som visade sig från sin allra bästa sida. Det hela avslutades med en sömnig efterfest hos oss, med fem övernattande gäster som pricken över i:et.
Ok, det blev en slags resumé ändå.

Denna dag har varit av det slöare slaget. Jobbade i makligt tempo. Väl hemma hade jag planerat att övningsköra men valde istället en biljakt i GTA. Också en form av övningskörning tycker jag. Jag tröttnade dock snabbt efter att ha kraschat in i en vägtull och åtskilliga lyktstolpar. Övervägde att träna men gick en kort promenad istället. Det har varit den gyllene medelvägens dag kan man säga.

Vardagseufori

• Ögonblicket när man sänker ned sig i ett varmt bad och de 15 därpå följande sekunderna. (kommer alltid att vara högst på min njutningslista).
• Att öppna ett nytt kaffepaket. Dels för känslan av att den hårda klossen förvandlas till en vanlig påse med pulver när vacuumet försvinner och dels för lukten.
• Att ha köpt ett sprillans nytt Lypsyl (det var R som sa det, men det är ju sant).
• Vetskapen om att man kommer att få sova lite, lite längre än vanligt nästa morgon.
  

Statusuppdatering

Ooooh vad deppigt det förra inlägget blev. Inte för att det inte var sant, men jag vill bara informera om att det känns bättre nu. Efter en soundcheck i sällskap av fyra fantastiska damer hoppade humöret upp ett par steg. Det ska bli kul med spelning ikväll och kanske t.o.m. lite kul att vara ute på lokal, lite för att det är en annan lokal än samma gamla. Vem blir inte glad av att spendera en kväll i en finlandsfärjesimulator, för kvällen upphottad med en catwalk? Någon slags resumé utlovas.