Seinfeld och mat

Jag älskar Seinfeld. Förutom att det troligen är världens bästa komediserie frambringar den en sorts trygghetskänsla hos mig. När jag hör den funkiga vinjetten känner jag mig som den matglada 12-åring jag var när serien var ny och sändes på SVT på kvällarna. Vi hade en gammal tv i köket i Sörfors och jag hade för (o)vana att koka spaghetti till kvällsfika. Spaghettin piffades upp med ost som jag skivade med osthyvel och rev i små bitar, ketchup och en krydda som kallades pastakrydda som jag inte tror existerar längre. Rätten avnöjts alltid framför ett Seinfeldavsnitt. Lycka.

Därför är jag så sjukt nöjd nu då 6:an sänder Seinfeld kl 18.30 alla vardagar - det är oftast perfekt synkat med middagen. Seinfeld och mat. Mina två bästa. Skulle nästan kunna klassas som en vardagseufori men det är en för utdragen känsla. Vardagseuforin är kort och flyktig men mycket intensiv. Som att äta en kalamatioliv när man är saltsugen.

Snackslingvistik

Nackdelen med att leva med en mager person är att han kan (och vill) äta onyttigheter flera gånger i veckan utan att det sätter några synliga spår på honom. Och eftersom jag inte har någon karaktär innebär det att också jag anammar detta beteende. På mig sätter det synliga spår. Dessa fysiska konsekvenser är dock inte det som upptar mina tankar ikväll. Det är något helt annat. En fråga av lingvistiskt slag, nämligen - vilket är det rikssvenska, korrekta ordet och vilket är det norrländskt dialektala: ostbågar eller ostkrokar? Jag vet att sörlänningarna brukar påpeka, alternativt håna, mitt användande av det ena alternativet men eftersom jag alltid blir osäker på vilket ord som är "rätt" använder jag både och. Detta tär på mig! Jag har inget cheezdoodlesjälvförtroende. Jag måste få veta så att jag kan stå upp för min dialekt.

En tisdag

Jag glömde att jag hade lovat att ge en resumé av spelningen förra helgen. Nu orkar jag inte. Jag kan bara säga att jag var sur efter spelningen som jag tyckte var värdelös på olika sätt, men att kvällen tog en vändning i positiv riktning på Scharinska efteråt, som visade sig från sin allra bästa sida. Det hela avslutades med en sömnig efterfest hos oss, med fem övernattande gäster som pricken över i:et.
Ok, det blev en slags resumé ändå.

Denna dag har varit av det slöare slaget. Jobbade i makligt tempo. Väl hemma hade jag planerat att övningsköra men valde istället en biljakt i GTA. Också en form av övningskörning tycker jag. Jag tröttnade dock snabbt efter att ha kraschat in i en vägtull och åtskilliga lyktstolpar. Övervägde att träna men gick en kort promenad istället. Det har varit den gyllene medelvägens dag kan man säga.

Vardagseufori

• Ögonblicket när man sänker ned sig i ett varmt bad och de 15 därpå följande sekunderna. (kommer alltid att vara högst på min njutningslista).
• Att öppna ett nytt kaffepaket. Dels för känslan av att den hårda klossen förvandlas till en vanlig påse med pulver när vacuumet försvinner och dels för lukten.
• Att ha köpt ett sprillans nytt Lypsyl (det var R som sa det, men det är ju sant).
• Vetskapen om att man kommer att få sova lite, lite längre än vanligt nästa morgon.
  

Statusuppdatering

Ooooh vad deppigt det förra inlägget blev. Inte för att det inte var sant, men jag vill bara informera om att det känns bättre nu. Efter en soundcheck i sällskap av fyra fantastiska damer hoppade humöret upp ett par steg. Det ska bli kul med spelning ikväll och kanske t.o.m. lite kul att vara ute på lokal, lite för att det är en annan lokal än samma gamla. Vem blir inte glad av att spendera en kväll i en finlandsfärjesimulator, för kvällen upphottad med en catwalk? Någon slags resumé utlovas.

Peppbrist

Jag tycker det är så tråkigt att vara så opeppad som jag varit på sistone. Det kändes som att det var på bättringsvägen ett tag men nu är det samma igen. Apati kanske det närmast kan beskrivas som. Usch. Jag vill tycka att roliga saker känns roliga. Men det gör de inte. Bu.

En summering av dagen

DAGENS HÄNDELSE: Projektplaneringsdag med jobbet på Brännlands Wärdshus
DAGENS LÅT: Vår nyaste kreation. Den malde runt i huvudet hela natten, vilket kan ha varit en av anledningarna till att jag vaknade vid 4 och kände mig stressad.
DAGENS PLANER: Det återstår bara att gå och lägga sig.
DAGENS SAKNAD: Tid.
DAGENS DUMMASTE: Ingenting. Det ar varit en ganska o-dum dag.
DAGENS SJUKA: Hur extremt dåliga filmer som kan göras (Otis, går på tv i skrivande stund)
DAGENS DROG: Höstsolen.
DAGENS ROLIGASTE: Att avsluta projektplaneringen med chokladprovning.
DAGENS HUMÖR: Gott. Var rent utav lite energisk och inspirerad.
DAGENS ORD: Bokbål.

Förbud, påbud och anvisningar

Alla dessa vägmärken. De snurrar runt i mitt huvud och försöker hitta sina platser.

Idag saknar jag Tokyo

Gotta go to work

Trots att det varit en fin söndag kommer den ändå framåt kvällskvisten. Jag talar förstås om söndagsångesten. Den tycks vara ofrånkomlig. Jag trivs ju på jobbet, så varför ha ångest? Det är nog mer den inrutade vardagen i sig som framkallar obehagskänslorna. Så enkelt men väl formulerat i Broder Daniels Work (såg på Broder Daniel Forever idag så den blev lite av dagens soundtrack). När jag var yngre tyckte jag att det var så sjukt att jobba jobba jobba och leva för helgerna och var övertygad om att jag själv aldrig skulle hamna där. Kanske var man bara naiv...eller kanske klokare?

En söndag med sällskap

Jag är nog inget bra på att blogga, med tanke på hur lång tid det går mellan inläggen. Som läsare av bloggar känner jag i alla fall själv att man lätt tappar intresset när folk inte uppdaterar. Så jag ska försöka bättra mig.

Jag skrev ju om min underbara söndag i ensamhet för ett tag sedan. Nu är det söndag igen men den här gången har jag sällskap av R. Han har gjort lunch åt oss, vi tittar på repriser och fnissar åt Björn Ranelid. Helt klart trevligt och i längden vinner det förmodligen över ensamsöndagar.