Gotta go to work

Trots att det varit en fin söndag kommer den ändå framåt kvällskvisten. Jag talar förstås om söndagsångesten. Den tycks vara ofrånkomlig. Jag trivs ju på jobbet, så varför ha ångest? Det är nog mer den inrutade vardagen i sig som framkallar obehagskänslorna. Så enkelt men väl formulerat i Broder Daniels Work (såg på Broder Daniel Forever idag så den blev lite av dagens soundtrack). När jag var yngre tyckte jag att det var så sjukt att jobba jobba jobba och leva för helgerna och var övertygad om att jag själv aldrig skulle hamna där. Kanske var man bara naiv...eller kanske klokare?