På en konferens nyligen påmindes jag om något jag nästan hade glömt bort: hur frustrerande det är med folk som inte kan viska. När de prompt vill föra en konversation med en under exempelvis en föreläsning och talar i typ normal samtalsnivå. I sådana situationer känner jag hur det kryper i mig och en lätt panikkänsla bubblar fram. Jag brukar börja med att försöka visa vederbörande vilken samtalsnivå jag tycker är lämplig - om samtal överhuvudtaget ska föras - genom att viska tillbaka i "normal visknivå". Oftast förstår personen i fråga ändå inte och fortsätter att prata med en röstvolym som i sammanhanget framstår som ett avgrundsvrål. Jag gör ett nytt försök att markera min ståndpunkt genom att svara med knapp urskiljbar röst. Funkar sällan.Hur hanterar man personer med en sådan funktionsnedsättning? Har de bristande självinsikt eller skiter de helt enkelt i att de stör? Kan man säga åt dem? Och vad säger man i så fall? "Ursäkta, men här talar vi med små bokstäver"? Eller helt enkelt "Men viska då för fan!"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar