Statusuppdatering

Ooooh vad deppigt det förra inlägget blev. Inte för att det inte var sant, men jag vill bara informera om att det känns bättre nu. Efter en soundcheck i sällskap av fyra fantastiska damer hoppade humöret upp ett par steg. Det ska bli kul med spelning ikväll och kanske t.o.m. lite kul att vara ute på lokal, lite för att det är en annan lokal än samma gamla. Vem blir inte glad av att spendera en kväll i en finlandsfärjesimulator, för kvällen upphottad med en catwalk? Någon slags resumé utlovas.

Peppbrist

Jag tycker det är så tråkigt att vara så opeppad som jag varit på sistone. Det kändes som att det var på bättringsvägen ett tag men nu är det samma igen. Apati kanske det närmast kan beskrivas som. Usch. Jag vill tycka att roliga saker känns roliga. Men det gör de inte. Bu.

En summering av dagen

DAGENS HÄNDELSE: Projektplaneringsdag med jobbet på Brännlands Wärdshus
DAGENS LÅT: Vår nyaste kreation. Den malde runt i huvudet hela natten, vilket kan ha varit en av anledningarna till att jag vaknade vid 4 och kände mig stressad.
DAGENS PLANER: Det återstår bara att gå och lägga sig.
DAGENS SAKNAD: Tid.
DAGENS DUMMASTE: Ingenting. Det ar varit en ganska o-dum dag.
DAGENS SJUKA: Hur extremt dåliga filmer som kan göras (Otis, går på tv i skrivande stund)
DAGENS DROG: Höstsolen.
DAGENS ROLIGASTE: Att avsluta projektplaneringen med chokladprovning.
DAGENS HUMÖR: Gott. Var rent utav lite energisk och inspirerad.
DAGENS ORD: Bokbål.

Förbud, påbud och anvisningar

Alla dessa vägmärken. De snurrar runt i mitt huvud och försöker hitta sina platser.

Idag saknar jag Tokyo

Gotta go to work

Trots att det varit en fin söndag kommer den ändå framåt kvällskvisten. Jag talar förstås om söndagsångesten. Den tycks vara ofrånkomlig. Jag trivs ju på jobbet, så varför ha ångest? Det är nog mer den inrutade vardagen i sig som framkallar obehagskänslorna. Så enkelt men väl formulerat i Broder Daniels Work (såg på Broder Daniel Forever idag så den blev lite av dagens soundtrack). När jag var yngre tyckte jag att det var så sjukt att jobba jobba jobba och leva för helgerna och var övertygad om att jag själv aldrig skulle hamna där. Kanske var man bara naiv...eller kanske klokare?

En söndag med sällskap

Jag är nog inget bra på att blogga, med tanke på hur lång tid det går mellan inläggen. Som läsare av bloggar känner jag i alla fall själv att man lätt tappar intresset när folk inte uppdaterar. Så jag ska försöka bättra mig.

Jag skrev ju om min underbara söndag i ensamhet för ett tag sedan. Nu är det söndag igen men den här gången har jag sällskap av R. Han har gjort lunch åt oss, vi tittar på repriser och fnissar åt Björn Ranelid. Helt klart trevligt och i längden vinner det förmodligen över ensamsöndagar.