Tillbaka i den bistra verkligheten

Idag var jag och "pratade med någon". Detta steg som jag i så många år tänkt ta. På något sätt var det så mycket mer än jag hade föreställt mig. Det tog längre tid än jag trodde och väckte oväntande känslor. Faktum är att det var fysiskt utmattande. Ska det kännas så här efter varje gång kommer jag vara en orkeslös pöl hela hösten. Må så vara i sådana fall, för jag behöver det.