Sitter i ett orimligt stort hotellrum i Narita, Tokyo. Två dubbelsängar är väl lite onödigt för en person. Vi blev uppgraderade av någon anledning som jag inte uppfattade. Fint rum, MEN en vanlig analog toalett. Vilket ovärdigt avslut på en i övrigt så bra resa.
Känner mig lite deppig och sprallig på samma gång. Deppig över att åka härifrån och sprallig över att snart få träffa Rickard. Jag får sällan hemlängtan, bara längtan efter personer. Jag skulle kunna vara borta för evigt känns det som, bara jag hade sällskap av mina bästa. Umeå som stad känns för tillfället helt menlös för mig.
Vi har hunnit med rätt mycket de senaste dagarna, bl.a. en dagsutflykt till Hiroshima och en vacker ö som jag aldrig riktigt får till namnet på. Miyajima tror jag att den heter. Jag har dock inte riktigt energi att berätta om det just nu så det kanske blir sen. Nu ska jag suga i mig så mycket jag kan av Japan under mina sista timmar här.
(Jag hade planerat att ladda upp en bild eller två, men det funkar inte. Blogger strular. Blderna får också komma sen.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar