So long my friend

Sitter i ett orimligt stort hotellrum i Narita, Tokyo. Två dubbelsängar är väl lite onödigt för en person. Vi blev uppgraderade av någon anledning som jag inte uppfattade. Fint rum, MEN en vanlig analog toalett. Vilket ovärdigt avslut på en i övrigt så bra resa.

Känner mig lite deppig och sprallig på samma gång. Deppig över att åka härifrån och sprallig över att snart få träffa Rickard. Jag får sällan hemlängtan, bara längtan efter personer. Jag skulle kunna vara borta för evigt känns det som, bara jag hade sällskap av mina bästa. Umeå som stad känns för tillfället helt menlös för mig.

Vi har hunnit med rätt mycket de senaste dagarna, bl.a. en dagsutflykt till Hiroshima och en vacker ö som jag aldrig riktigt får till namnet på. Miyajima tror jag att den heter. Jag har dock inte riktigt energi att berätta om det just nu så det kanske blir sen. Nu ska jag suga i mig så mycket jag kan av Japan under mina sista timmar här.

(Jag hade planerat att ladda upp en bild eller två, men det funkar inte. Blogger strular. Blderna får också komma sen.)

En kärleksförklaring

Idag har vi varit på en guidad busstur. Jag tror aldrig jag åkt på en sådan tidgare, men det var rätt bra måste jag säga. Man får betydligt bättre koll på stadsdelarna. En annan positiv aspekt var att man fick sitta i en sval buss. Idag har det nämligen varit ännu varmare än igår. Då var det + 31 så det har nog varit kring 33-34 idag. Ligger i sängen med mina svullna fötter i högläge just nu.

Min fascination för den här staden (eller landet kanske? Jag har ju bara hunnit se Tokyo än så länge) bara växer. Var annars smyckar man sina gator med robotar? Och toaletterna - don't even get me started. Jag älskar att gå på toa här. Jag okynnesgår på toa. Japanska toaletter är en enda stor hyllning till människans annars kanske mest ospännande behov. De värmer dina skinkor (uppvärmda sitsar). De sprejar ditt anus (välj själv hur hård strålen ska vara). De spelar upp ett låtsas-spolljud som dränker de pinsamma ljud du annars kan råka framkalla. De kan parfymera hela badrummet om du lämnat en stinkbomb efter dig. Ingen tar hand om dig så väl som en japansk toalett som heter Toto. Jag älskar dig, Toto.

Förberedelser

Jag blev inte sjukare. Det mesta tyder snarare på det motsatta.
Somliga skulle nog tycka att mitt läge är bortom all kontoll. Själv tycker jag det känns finemang. Tidigare idag, då jag gick till optikern för att laga mina glasögon och köpa nya linser, kändes det inte riktigt finemang. Jag öppnade glasögonfodralet och förklarade att jag önskade få skalmen fastskruvad eftersom den lossnat...men oj - jag hade inte med mig den lösa skalmen. Jahapp. Då gick inte det. Jag fick med mig en mikroskopisk skruv hem och ett inte allt för hoppingivande "lycka till". Ok men linserna då. Nej, det fanns inte min sort inne. Borde kanske ha beställt tidigare. Jaja. Det här med att se skarpt har ändå alltid varit överskattat, tänkte jag. Nej det tänkte jag inte. Snarare: Nog är jag allt bra dum i huvudet.

Väl hemma har jag packat under högtidliga former. Listor har bockats av, kläder har rullats, papper har sorterats. Allt med ett stort lugn. Jag satt mig till och med ner vid köksbordet, tog fram den minsta jävla skruvmejsel vi har hemma och pillade fast skalmen igen. Ha! In your face, Domedagsoptikern! Jaja, hur som helst känns det rätt bra. Är inte klar med den ena presentationen men det hinner jag greja med på hotellrummet. Så - nästa gång jag skriver är jag förhoppningsvis i Japan. Om det inte finns gratis Sci-Fi på någon flygplats förstås.