Onsen

Nu är även min andra presentation avklarad. Det gick bra. Mina åtaganden är genomförda. Skönt. Men till det viktiga - jag har gjort min onsen-debut. Onsen är varma källor som kommer från vulkaner eller nåt sånt och det ska finnas en massa mineraler i vattnet som gör gott på olika sätt. Jag och Guddan tog tåget idag efter dagens program och åkte en timme norrut till en onsen vi sett i en broschyr. Bästa beslutet på länge.

Förutom att själva badet i onsen var grymt hade man en utsikt över havet som var fantastisk. Tror inte det är så vanligt med sådana utsikter i en onsen så vi gjorde ett bra val. Själva proceduren kring det hela var för övrigt ett kapitel för sig: Ta av sig skorna vid stora entrén och byta till tofflor, gå en lång trägång till omklädningsrummet, som hade en lite farstu där tofflorna skulle tas av och ställas i hyllor. Därefter gick man genom ett skynke till själva omklädningsrummet, som var väldigt kallt. Väl där tog man en korg och lade i sina kläder. Det var naket som gällde förstod vi genom att studera våra medbaderskor (bara japanskor). Så gick vi ut i våra paradiskostymer - utomhus alltså. Kändes rätt fel att gå ut naken bland en massa främlingar. Lite som mardrömmen man har haft om att gå ut i badhusbassängen och ha glömt ta på sig baddräkten. Längst husväggen ute fanns små tvättbås. Man tog en liten pall och satte sig och sköljde sig. Därefter kunde man kliva ned i badet, som var en grund bassäng med jättevarmt vatten från en varm källa. Där satt man i det rykande vattnet och såg ut över havet (se bilder på utsikten). En sann upplevelse! Vi fick mersmak så vi funderar på att testa en onsen igen i Kyoto.

Jag börjar känna mig rätt hemmastadd här. Det känns som att vi varit här skitlänge när det egentligen bara gått 6 dagar. Det är ju nästan lika länge kvar. Hur som helst är det så behagligt här. Hittills har jag mest bara skrivit om fördomar som jag fått bekräftade, men det motsatta sker faktiskt också hela tiden. Behagligheten är en sak som jag inte hade förväntat mig. Jag trodde att det var galenskap à la Tokyo i princip överallt. Icke. Inte ens Tokyo var galet överallt. Folk är lugna, det är lågmält på tunnelbanor och tåg för det är en oskriven regel att inte prata i mobilen och stöka. Alla vi träffat är så sjukt snälla och hjälpsamma. Och så vidare. Jag känner mig lugn och behaglig till mods här. Skulle inte tacka nej till Rickards sällskap dock.