Nämen om man skulle ta och försöka styra upp det här ickebloggandet. Även om jag lekt med tanken att ge upp bloggen är jag inte riktigt beredd ännu att göra det.
Det som rör sig i mitt huvud just nu är en fascination över hur psyket fungerar. För ett halvår sedan var ensamheten min värsta fiende och nu är griper jag efter den så fort tillfälle ges. Två så olika uttryck för i grunden samma problem. Tror jag. Jag försöker fortfarande definiera problemet.
Alltså: De saker som tyngt mig under 2009 (och många år dessförinnan) har inte försvunnit. Men jag känner ändå stor optimism inför 2010. Jag står inför en förändring. Det kommer att bli bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar